Sydsvenskan om tio år? Kvar är endast 50 journalister, redigerare och redaktörer, samtliga anställda via personalförsörjningsföretaget Kompetens i Skåne. Texter skrivs av underbetalda frilansar. Samma gäller för enstaka fotografer. Som tvingas konkurrera med genrebilder med creative commons-licens och mobilknäppta olycksbilder från läsekretsen. Den dystra bilden av ”worst case” skissar Andreas Ekström, kulturjournalist i Sydsvenskan i en krönika i färska numret av papperstidningen Journalisten.
Så här ser Ekströms värsta scenario ut: Utrikesjournalistik och feature kommer från DN, biltesterna från Teknikens värld, nationell sport från Expressen, recepten från Allt om mat, webb-TV från TV4. Bonnierkoncernen läge – som Sydsvenskan ju tillhör – ”är milt uttryckt lite skrynklig”, skriver Ekström. Men eftersom ingen i hela världen i pappersmediebranschen vet hur öka intäkterna gäller det att spara och ”syndikera”.
Man kan inte ha en demokrati om medborgarna inte vet vad som pågår där makten finns. Andreas Ekström uppmanar alla enskilda redaktionella medarbetare att lägga tankekraft på hur vi löser detta problem.
Mera dyster läsning i Journalisten aprilnummer:
Under rubriken ”Inget guldläge för frilansarna” heter det bland annat: ”Redaktionerna nedmonteras till flexibla beställarorganisationer: framtiden borde vara frilansarnas. Men arvoden står stilla eller sjunker”
Journalistförbundet har visserligen höjt ”det lägsta timarvodet” för i år till 917 kr i timmen.
Det rekommenderade timarvodet är konstruerat så att frilansaren ska uppnå en inkomst motsvarande medianlönen för SJF-anställda. Då utgår man ifrån 10 dagars arvoderat jobb per månad.
Men inte särskilt många frilansar lyckas få de av SJF rekommenderade arvodena
