Vad gjorde att du föll för frestelsen att manipulera dina lodjursbilder? undrade PK: s ordförande Ullrika Knutsson inför ett fullpackat möte med Publicistklubben i Stockholm på måndagskvällen. ”Jag möttes av en hyllningskör på min blogg för alla mina bilder och tappade helt fattningen”, förklarade naturfotografen Terje Hellesö.
Den efterföljande pressetiska bilddebatten kom däremot att handla nästan helt om den förfalskade kungabilden på porrklubb.
Men PK-basen Ulrika Knutsson inledde med Terje Hellesö ensam på scenen. Vad gjorde att du föll för frestelsen att manipulera med bilder?
– Ja du, jag har gått i fyra månader hos en psykolog för att få ett svar på den frågan. Jag är otålig till min läggning. Jag möttes av en hyllningskör på min blogg för alla mina bilder och tappade helt fattningen. Läsarna fick rösta fram tre av mina bästa bilder och det föll så att de valde de manipulerade bilderna…
Tänkte han inte någonsin på följderna?
– Nej, tyvärr gjorde jag inte det, svarade Terje Hellesö. Han manipulerade bilderna så som han inom sig såg att de borde se ut i verkligheten. Avslöjandet kändes till slut som något av en befrielse.
– Nu efteråt har jag fått förfrågningar om jag vill göra en utställning av mina manipulerade bilder.
Ska du göra det? Undrade Ulrika Knutsson.
– Jag har funderat på det. Men jag är kluven, vet inte om jag vill det.
– Manipulerat har jag även under alla mina analoga år. Alla skuggningar, filter – skillnaden är bara den att jag då beskrev hur jag hade gjort.
Vad har följden av allt ditt manipulerande blivit för din yrkeskarriär? undrade Ulrika Knutsson.
– Jag är sjukskriven och går hos en psykolog. Pratar med min familj. Undvikar att läser allt vad som skrivs om mig på nätet. Försöker fotografera så mycket jag kan. Arbetar med mitt lodjursprojekt, svarade Terje Hellesö och fick en applåd för att han vågade ställa upp på en PK-utfrågning.
Den efterföljande debatten kom praktiskt taget helt att kretsa kring den förfalskade kungabilden.
Expressens chefredaktör och ansvarige utgivare Thomas Mattsson försvarade publiceringen: Det fanns ett klart allmänintresse. Statschefen kungen hade vid två tillfällen kommenterat frågan – utan att ge något klargörande besked. Hans vänner hade varit beredda att betala betydande belopp för att mörklägga det hela. Expressen hade låtit tre experter analysera att bilden var en förfalskning. En av Flashbackarnas anonyma entusiaster hade förtjänstfullt avslöjat från vilken bildsekvens kungens huvud hade klippts ut.
Pressombudsmannen (PO) Ola Sigvardsson hade inget att invända mot Expressens publicering. Det var helt ok. Det Sivardsson möjligen hade synpunkter på av medias behandling av fallet var alla beskrivningar i förväg av dem som hade sett bilden innan den var publicerad. Typ: ”Det är klart att det var kungen på bilden… Lättklädda kaffeflickor” osv.
Både Thomas Mattsson och pressfotograf Anna Simonsson var överens om att det i praktiken förekommer ytterst få manipulerade bilder i svensk press. Förr eller senare avslöjas de ändå. De flesta manipulerade bilder kommer från världens krigszoner.
Var går då gränsen för otillåten manipulation?
Anna Simonsson beskrev problemet ungefär så här:
”Exakt var gränsen går är svårt att säga. Varje fotograf har en personlig tolkning. Den digitala raw-filen motsvarar det analoga negativet. Man kan göra bilden litet mörkare eller litet ljusare. Men man får till exempel inte göra den så mörk så att något på bilden helt försvinner i skuggan. Man kan göra ögonen ljusare. Men då kan de å andra sidan bli skarpare än verkligheten. Bland pressfotograferna pågår en ständig diskussion om gränsdragningen.”
