Inbjudna att lämna remissvar avseende departementspromemorian Ds 2008:15 ”Återanvändning av upphovsrättsligt skyddat material som finns i radio- och TV-företagens programarkiv”  får Bildleverantörernas Förening (BLF) härmed avge följande remissyttrande:

Bildleverantörernas Förening är Sveriges största bildbyrå, professionella fotografföretags- och videoorganisation med drygt 360 medlemmar med över 500 professionella fotografer, videoproducenter, filmare och nyhetsgrafiker. För att vara med i föreningen måste man vara egen företagare, ha arbetat med fotografering som yrke till minst 50 procent de senaste tre åren. Medlemskap sker genom inval i varje enskilt fall av styrelsen, vilket utgör en garanti att föreningen består av yrkesfolk, som till huvudsak lever på sin verksamhet.

 

BLF är Europas andra organisation av liknande slag i storleksordning efter BAPLA i England och Europas äldsta organisation i sitt slag. BLF bildades redan 1950. Föreningen hjälper sina medlemmar i yrkesmässiga liksom upphovsrättsliga frågor och är också behjälplig i upphovsrättsliga tvister i domstol, samt medverkar som expert i andra domstolssammanhang. BLF har varit behjälpliga i domstolstvister sedan 1997 och medverkade som ombud i det första brottmålet i Sverige och Europa beträffande stulen bild på Internet redan 1997-99.

Avtalsläget om historiska bildvisningar i Televisionen

BLF var den första branschorganisationen i Sverige som införde en ersättningsnivå för publicering av bild på Internet. Det skedde så tidigt som 1997. Föreningen har under många år haft avtal med Sveriges Television och TV 4 om såväl visning i TV som användande av bild och video på Internet. Avtalen särskiljer användandet i programsammanhang från utläggandet av det upphovsrättsligt skyddat material på Internet som två helt skilda verksamheter med särskild ersättning för dessa var och en för sig. I avtal med Sveriges Television AB för den 1 februari- 31 december 1997 står följande i avtalet: ”Parterna är överens om att användningen av bilder på Internet inte regleras i detta avtal och att överenskommelse därför måste träffas i varje enskilt fall.” I avtalet reglerades också att ersättning skulle utgå för reprissändningar. ”För omvisning av bild utgår ersättning som för första sändning enligt ovan” (tariffer). Avtalet var upprättat mellan SRAO och Bildleverantörernas Förening angående villkor för Sveriges Television AB:s (SVT) visning av bilder i nyhetsprogram och reglerade enskilda avtal som träffats för visningsersättning.

Ovan nämnda träffade avtal innebär att televisionsbolagen måste träffa individuella uppgörelser och hålla reda på sina avtal för att kunna reglera visningar på Internet och framtida omvisningar i enlighet med avtalet.

BLF kan ha en viss förståelse för att Sveriges Television i historiens barndom haft svårt att hålla reda på sina avtal och att avtalsingående inte var lika detaljerade under kanske 50 – och 60-talet. Men åren därefter kan det inte ha varit några som helst oklarheter i avtalssammanhang beträffande TV-visningar. Det bör påpekas att BLF funnits som organisation sedan 1950 och att BLF organiserar och inom sina medlemsled svarar för distributionen av nära nog alla nyhetsbilder. Sveriges Television har historiskt haft en väl tilltagen juridisk avdelning och bör inte ha haft sämre förutsättningar att kunna träffa avtal om upphovsrättsligt material än andra TV-bolag, som aldrig uttryckt problem med det som ovan nämnda lagförslag avser att reglera, ”Återanvändning av upphovsrättsligt skyddat material som finns i radio- och TV-företagens programarkiv”. Det bör här påpekas att Sveriges Television är det enda TV-bolag som gång på gång i Sverige och Norden tagit upp problem de haft med att reglera sina historiska upphovsrätter och försökt på lagstiftaren att hjälpa till med ett problem som kan lösas på annat sätt.

BLF avstyrker förslaget

Bildleverantörenas Förening avstyrker lagförslaget av flera skäl. Skälen kan delas upp i flera punkter.

  • Avtalslicensen för Sveriges Television och TV-bolag förlegad och bör avskaffas.
  • Förslaget strider gentemot genomförd EU-harmoniseringen av upphovsrätt.
  • Förslaget innehåller en negativ avtalsbildning av ensamrätter som i andra EU-länder regleras genom ingående av avtal.
  • Förslaget rimmar illa gentemot svenskt rättsväsende och tidigare domar i domstol och har inslag av retroaktiv konfiskation som är främmande för svensk rätt.
  • Förslaget påverkar konkurrensen mellan medieföretag och rimmar illa med att public serviceföretag skall driva sin verksamhet oberoende och inte främjas otillbörligt av lagstiftning.
  • Visning av bilder i TV är en förstahandsförsäljning som upphovsmannen själv träffar uppgörelse om och inte bör regleras med avtalslicens.
  • Sveriges Televisions rätt att överhuvudtaget använda alla de bilder som finns i deras arkiv kan ifrågasättas.
  • Problemen kan lösas på annat sätt

Nuvarande avtalslicens för TV

Den nuvarande avtalslicensen (42 e §) för ”radio- och televisionsföretag som regeringen i enskilda fall beslutar får sända ut utgivna litterära eller musikaliska verk samt offentliggjorda konstverk om avtalslicens gäller enligt 42a §” ingår i upphovsrättslagstiftningen 3 § och utgör undantag när upphovsrätt kan övergå utan enskilda avtal. Det är viktigt att komma ihåg att upphovsrättslagstiftningen utgör en balansgång mellan den enskilde upphovsmannens intressen och allmänhetens legitima intressen och andra parter.

Avsikten med att ge Sveriges Television (STV), som det var på den tiden licensen infördes,  en exklusiv rätt inom mediebranschen att utan förhandling tillgodogöra sig den enskilde upphovsmannens verk eller foto var helt annorlunda då än idag. Då paragrafen infördes var STV ensamrådande på marknaden och det kan ha funnits skäl för att ge den statliga televisionen en rätt att med tanke på informationsspridningen i krislägen kunna tillgodogöra sig upphovsrättsligt material till sin nyhetsförmedling. Idag är situationen en helt annan. En svensk medborgare med tillgång till en parabol kan nå 150 TV-stationer landet runt. Sveriges Television konkurrerar på marknaden som en av många större TV-kanaler och utgör idag inte längre någon rikslikare för den information som en medborgare tillgodogör sig. Det måste ifrågasättas varför just Sveriges Television eller några få TV-bolag skall konkurrera med särskilda förmånliga villkor jämfört med andra kanaler och också varför lagstiftaren skall tillgodose just Sveriges Television.

I lagförslaget sägs att lagen skall vara tillämplig för alla TV-bolag, men eftersom Sveriges Television var först i Sverige med TV-sändningar och är det enda bolag som har riktigt gamla arkiv är det STV som gynnas mest. Övriga kommersiella TV-bolag som startat sin verksamhet på senare år har varit medvetna om marknadsproblematiken och också avtalet med upphovsmännen om sin sändningsverksamhet varför de har ett väsentligt mindre behov av den föreslagna lagändringen.

Den nuvarande avtalslicensen om publicering av offentliggjorda verk eller fotografier är starkt ifrågasatt av upphovsmän. Nyligen var Svenska Journalistförbundet involverat i en konflikt mellan en enskild fotograf och Sveriges Television som blev föremål för dom i Svea Hovrätt och som HD inte beviljade prövningstillstånd för. (Målnummer i Stockholms tingsrätt T 2379-04). Fotografen Håkan Sjöström hade fått en bild otillåtet använd av Sveriges Television, som hänvisat till gällande avtalslicens. Sjöströms bild var endast delvis offentliggjord och Svea Hovrätt ansåg att STV inte kunde utnyttja en ”hel” bild när den endast till häften varit offentliggjord. HD beviljade ej prövning. Denna tvist i domstol är enbart toppen på ett isberg. Under årens lopp har denna avtalslicens starkt ifrågasatts och ett antal upphovsmän har på senare tid deklarerat att de inte vill omfattas av avtalslicensen i brev till Sveriges Television.

Regeringen har nyligen utsett Jan Rosén som utredningsman för att se över kap 3 upphovsrättslagen. BLF:s uppfattning är att i det sammanhanget bör avtalslicensen i 42 e § ses över och avskaffas.

2. Förslaget strider gentemot genomförd EU-harmoniseringen av upphovsrätt

EU-harmoniseringen av upphovsrättslagen har som grund fritt handelsutbyte och konkurrens mellan medlemsstaterna. En avtalslicens som ger en köpare rätt att mot en fast ersättning betala för en redan offentliggjord bild strider mot fritt handelsutbyte. Många utländska bildbyråer säljer exklusiva bilder på den svenska marknaden. Många gånger säljs dessa bilder med ensamrätt under en viss tid, som kan omfatta flera dagar. Med avtalslicensutformningen i 42 e § anser Sveriges Television att de så fort en sådan exklusiv bild är offentliggjorde kan utnyttja bilden i sina sändningar oavsett avtal mellan köpare och säljare. Ett exempel är t.ex. polismördarbilderna i Malexander för ett antal år sedan. Tidningen Östgöta Correspondenten köpte bilderna på rånarna/mördarna med exklusiv rätt i ett dygn. Tidningen Aftonbladet fotograferade av Östgöta Correspondenten och publicerade bild utan tillstånd. I Stockholms tingsrätt dömdes Aftonbladets chefredaktör till 106 000 kr i böter. Sveriges Television kunde däremot visa bilden i sina sändningar direkt efter det att tidningen Östgöta Correspondenten distribuerats till sina läsare. Detta oavsett avtal om exklusivitet och några böter riskerade inte televisionen. Detta snedvrider konkurrensen såväl för utländska som inhemska bildsäljare.

En frågeställning har varit om Sveriges Television ansett att de även med hjälp av avtalslicensen kan visa en bild i en utländsk tidning från t.ex. Tyskland i sina sändningar så fort bilden offentliggjorts i Tyskland. Ingen har hittills kommit med något svar på frågan.

Det nya lagförslaget strider gentemot EU-harmoniseringen på samma sätt. Utländska bildbyråer och svenska behandlas ej lika. Framförallt blir detta tydligt när lagförslaget även innehåller tillgängliggörande på Internet. Mer om detta nedan. BLF har ej kunnat finna att det finns något bland de i EU-direktiven angivna undantagen, som låg till grund för upphovsrättslagändringarna 1 juli 2005, som stödjer det nu framlagda förslaget. Enligt BLF: s synsätt stämmer förslaget inte överens med EU-harmoniseringen. Att några få länder i Norden skall upprätta egna regler bland 26 medlemmar förefaller befängt.

Förslaget rimmar illa gentemot svenskt rättsväsende och tidigare domar i domstol och har inslag av retroaktiv konfiskation som är främmande för svensk rätt

I svensk rätt anses gälla att enbart det som avtalats vid första försäljningen gäller. Det framgår inte minst av det s.k. ALIS-målet (T 10704-98). Såväl tingsrätt som hovrätt kommer i detta mål fram till att har parterna inte träffat avtal om Internetpublicering vid avtalets ingående så kan ett sådant användande inte retroaktivt tillåtas. Stockholms tingsrätt skriver i sin dom den 18 april 2002 följande: ”Av 27 § upphovsrättslagen följer att en upphovsman helt eller delvis kan överlåta rätten att förfoga över ett verk.” ”Avtalet om överlåtelse eller upplåtelse av upphovsrätt  bör dock uttryckligen ange vad som överlåtits respektive upplåtits. Denna s k specifikationsprincip som anses gälla inom upphovsrätten innebär att de delar av upphovsrätten som inte enligt med vad som framgår av avtalet har överlåtits eller upplåtits anses stanna kvar hos upphovsmannen.”.

”Enligt tingsrättens mening kan redaktionsrutornas  texter angående elektronisk lagring/spridning inte genom negativ avtalsbindning komma att utgöra avtalsinnehåll mellan envar upphovsman och respektive tidningsföretag”. Tingsrätten fann att tillgängliggörande för allmänheten av verken .. (i elektronisk form)…är att bedöma som varande i strid gentemot upphovsrättslagen. Tingsrätten och hovrätten har i målet samma synsätt att en retroaktiv ensidig avtalsändring inte är giltig. Negativ avtalsbindning brukar ej heller tillåtas enligt svensk rätt. För många upphovsmän kan en sådan lagändring få drag av konfiskation av någons egendom. Ett utnyttjande av ensamrätter regleras i andra EU-länder genom ingående av avtal. Inom upphovsrättslig handel brukar man skilja mellan primära rättigheter och sekundära rättigheter.

Att sälja bilder till TV-program eller Internet är primära rättigheter som det inte är några problem för upphovsmannen att själv licensiera. Till det behövs inga collecting societies. Bilder i ett arkiv kan aldrig bli sekundära rättigheter där det kan finnas fog för kollektiva avtal. I många Europeiska länder träffar upphovsmän och statsägda TV-bolag t.ex. BBC redan vid första försäljningen avtal om framtida användande. Skulle det nya lagförslaget komma till behöver inte Sveriges Television bry sig om att för i enstaka fall extrema marknadsmässiga priser träffa avtal för framtiden. De kan bara lugnt avvakta till några år senare då lagstiftaren ger dem en rätt att för generella priser utnyttja vilka exklusiva rättigheter som helst. Det är inte konstigt att lagstiftaren inte vågat sig på att även låta spelfilmer ingå i lagförslaget. Ramaskriet från marknadens aktörer hade hörts betydligt mer i sommarvärmen än när små svaga upphovmän skall berövas sina förhandlingsmöjligheter.

Svea Hovrätt i samma mål T 820-02 påpekar i sin dom den 10 december 2002 det konfiskatoriska i målet. ” Som tingsrätten har angivit har dock framkommit att sådant digitalt utnyttjande som det är fråga om i målet varken var aktuellt vid den tidpunkten då avtalstexten formulerades eller K H och LH undertecknade respektive avtal. Någon rätt för Svenska Dagbladet att utnyttja verken på Internet avsågs således inte när avtalen ingicks.”  Att inte STV erhållit några som helst rättigheter till Internetpublicering för bilder i sitt arkiv framgår som ovan beskrivits i avtal med BLF.

Visserligen kan man naturligtvis tänka sig att som ifråga om andra avtalslicenser upphovsmännen kan komma överens om att reglera rättigheterna kollektivt. Problemet är att en svensk lagstiftning knappast kan reglera vad som i så fall avses. När det gäller handel med bilder är den internationell. Många svenska bildbyråer säljer och distribuerar utländska bilder och i många fall kan den svenska byrån endast äga rätt till upplåtelse i Sverige. När det gäller publicering på Internet är den global. Det senare innebär att vid en publicering på Internet på Sveriges Televisions hemsida en skada skulle kunna uppstå i annat EU-land och att ägaren till upphovsrätten kan stämma i det landet. Detta framgår inte minst av en dom 2007 i Svea Hovrätt Mål Ö 6063-07. En svensk lagstiftning, som innebär att SVT eller andra TV-bolag skulle få en rätt att lägga ut fotografier på Internet utan att ha förvärvat tillstånd direkt av  utländsk upphovsmannen, kan resultera i ständiga rättsliga konflikter i andra länder. Ett fritt användande på det globala Internet kan inte regleras i svensk lagstiftning enligt BLF:s uppfattning. Skulle en svensk lagstiftning övervägas på det här området bör lagförslaget prövas av EU för att säkerställa att det i så fall inte strider gentemot EU-lagstiftning.

Påpekas bör att från den 1 januari 2009 planeras att i svensk rätt införa möjlighet att stämma i motsvarande FT-mål i hela Europa. En lag som inte kan efterlevas och dessutom strider gentemot rättsmedvetandet bör inte införas i svensk rätt enligt BLF:s uppfattning. Enligt vad BLF erfar är det också så att flera kända fotografer överhuvudtaget inte vill ha sina bilder utlagda på Internet med anledning av den stora spridningsrisken. En sådan fotograf är t.ex. den världsberömde Lennart Nilsson. Skall dessa fotografer fråntas son egen bestämmanderätt. Att anmäla att man inte vill omfattas är en negativ avtalsbindning som inte tillåts i andra sammanhang.
Inom den harmoniserade upphovsrättslagen från den 1 juli 2005 har också en mängd restriktioner förts in just för Internetpublicering t.ex. 23 § där konstverk som annars får publiceras i kritisk framställning inte får återges i digital form. § 24 konstverk och byggnader får avbildas ej återges dvs. ej tillgängliggöras på Internet. Det senare skulle innebära att även om STV i enlighet med lagförslaget skulle kunna lägga ut en bild av ett skyddat verk av byggnadskonst kan detta ej ske på grund av skrivningen i 24 §. Även avbildning i en samling eller i kataloger får inte ske i digital form.

Den föreslagna lagändringen går också emot den allmänna upphovsrättsliga utvecklingen i Europa. Synsättet är att den individuelle upphovsmannen skall erhålla sin rättmätiga ersättning för det verk han eller hon säljer och själv för ut på marknaden. Att sälja en bild till Internetpublicering är en preliminär försäljning som upphovsmannen själv har störst förutsättning att klara av. Det är ingen verksamhet som bör regleras kollektivt. Kollektiv reglering bör endast ske i den händelse upphovsmannen själv inte har möjlighet att själv sälja eller bevaka sina intressen t.ex. i samband med skolkopiering. På det området är det berättigat med avtalslicens enligt BLF:s uppfattning. Inom EU har frågan om avtalslicens prövats och ett tills vidare godkännande har skett. Inom EU har dock aldrig prövats att utöka antalet avtalslicenser till nya områden. Inom Europa är bildbyråorganisationen Cepic www.cepic.org verksam. De organiserar 1 000 bildbyråer inom 18 länder. Cepic har, med anledning av att Sveriges Television på ett seminarium inför Tilman Lueder, ansvarig för Copyright and knowledgebased economy inom EU förespråkat arkivlagförslaget, tillfrågat EU i saken. Lueder svarar i ett brev att något sådant inte är aktuellt inom EU.

Förslaget påverkar konkurrensen mellan företag och rimmar illa med att public serviceföretag skall driva sin verksamhet oberoende och inte främjas otillbörligt av lagstiftning.

Att låta TV-bolagen utan förhandlingar med enskild upphovsman utnyttja sitt arkivmaterial på Internet förefaller ogenomtänkt. Internet är ett globalt medium. Här konkurrerar bloggar, nya massmedier, tidningar, tv-bolag, museer m.fl. m.fl. på lika villkor och på globala villkor på olika språk. Genom en lagändring skulle konkurrensförhållandena helt ändras. Såväl dagstidningar som existerat långt innan TV-bolagen föddes, museer och bildarkiv har i sina gömmor bilder som de inte alltid är helt säkra på vem som innehar rättigheterna till. De tvingas att försöka reda ut vem som innehar upphovsrätten medan TV-bolagen plötslig endast genom att erlägga en generell avgift till ett collecting society kan utnyttja. Inom dagspressen har under många år undersökningar gjorts för att klarlägga dessa rättigheter. Stora pengar har lagts ned på undersökningar om upphovsrätter. Plötsligt skulle TV-bolagen utan att ha ansträngt sig slippa lägga ned sådana kostnader, bara genom en lagändring. Det snedvrider konkurrensen och rimmar illa med EU-lagstiftningen om fritt handelsutbyte.

Det känns egentligen också överraskande att ett public serviceföretag som Sveriges Television är pådrivande för en sådan lagändring. Sveriges Television har på senare år gått ut i stora kampanjer för att påvisa att företaget står fritt och obundet från ekonomiska intressen, regering, riksdag och lagstiftaren. Ändå tycks företaget vara berett att ta emot ekonomisk hjälp i form av ändrad lagstiftning skräddarsytt just för public service.

Sveriges Television äger kanske inte rätt att överhuvudtaget använda alla de bilder som finns i deras arkiv.

När det gäller huruvida Sveriges Television äger rätt att överhuvudtaget använda vissa bilder ur sitt nuvarande arkiv kan sättas stora frågetecken. Sveriges Television inköpte 1967 bildbyrån ”Text & Bilder”. Precis som alla större bildbyråer fanns i deras arkiv bilder som de ägde upphovsrätten till och bilder som såldes gentemot avräkning. I STV:s avtal med ägarna till ”Text & Bilder” framhölls att alla upphovsrätter till bilderna i arkivet skulle övergå till Sveriges Television. Något som förefaller i stort sätt omöjligt för en bildbyrå som säljer på kommission. Den 27 oktober 1997 stämdes också Sveriges Television vid Stockholms tingsrätt för ett mycket stort utnyttjande av en bild av dåvarande kronprisen i militäruniform som STV omfattande använt i en TV-utsändning ”Kungen 50 år: Födelsedagsgala”. Bilden var tagen av hovfotografen Einar Jagerwall som aldrig sålt av sin rätt till bildbyrån ”Text & Bilder”, vilket STV hävdade. Branschen i övrigt accepterade att Jagerwall var upphovsman och ersatte honom för övriga omfattande publiceringar på marknaden, vilket inte STV gjorde. De allra flesta av de fotografier som var i omlopp vid denna tidpunkt hade också Einar Jagerwalls stämpel på baksidan. Någon dom blev det aldrig i målet då Einar Jagerwall hastigt avled och parterna enades om en förlikning.

I det nya lagförslaget föreslås att alla bilder som finns i TV-bolagens ägo samt också de som köpts in av produktionsbolag där TV-bolagen betalat produktionen skall fritt kunna användas i TV-visning och på Internet av TV-bolagen. Med vetskap om vad som kan finnas i t.ex. Sveriges Televisions arkiv och inte minst i produktionsbolags produktioner som TV-bolag bekostat förefaller ett sådant förslag föga genomtänkt.

Den 20 oktober 2007 stämdes Universal Music AB av en upphovsman då bolaget använt en TV-produktion på en DVD-skiva om Jimi Hendrix. I målet (Uppsala tingsrätt mål FT 5113 – 07) visade det sig att TV-produktionen gjorts av den frilansande upphovsmannen som inte avtalat att någon rätt skulle gå över till Sveriges Television. Parterna förliktes senare, men Sveriges Television har trots påstötningar ännu inte reglerat sitt förhållande till upphovsmannen. Kanske resonerar Sveriges Television som så att det är bättre att låta lagstiftaren ta hand om regleringen i och med det nya lagförslaget. Upphovsrätterna i Sveriges Televisions arkiv kan vara en tidsinställd bomb. Men det kan knappast vara svenska folkets sak att i form av lagstiftning och beslut av folkvalda att lösa dessa problem.

De upphovsmän som sålt sitt material till fristående produktionsbolag kan många gånger ha gjort detta med vissa förbehåll. Det kan vara förbehåll som ej publicering på Internet, ej publicering annat än i Sverige. Det kan inte vara rimligt att dessa produktioner skall likställas med TV-bolagens egna och att materialet trots ingångna avtal, i vilket TV-bolagen inte är part, skall kunna utnyttjas för globalt tillgängliggörande på Internet. Det är en vidareöverlåtelse av rättigheter som strider gentemot 28 § upphovsrättslagen.

Begränsning i tid

Förvånande i det nya lagförslaget är också förslaget återbruket till vad som sänts före 1 juli 2005. Varför 2005? Varför inte igår? År 2005 är modern tid. Internet har funnits sedan 1997 och avtal om Internetsändning eller inte har träffats sedan dess. Ingen av de nordiska grannländerna har hittills tillåtit återbruk under 2 000-talet. Är det så att lagstiftaren har tänkt sig att Sveriges Television skall spara pengar på sin juridiska avdelning och istället för avtal med upphovsmän träffa generella kollektiva avtal? Vare sig Sveriges Television, andra TVbolag eller upphovsmän har haft några problem att träffa avtal de senaste drygt 30 åren. BLF anser inte att någon ny lag på det här området överhuvudtaget skall komma till. De problem som BLF kan se rör sig om material från före 1970. För att lösa dessa problem, i andra länder kallat Orphan works, har t.ex. Kanada inrättat en klareringsorganisation dit de som vill använda upphovsrättsligt material kan vända sig. Organisationen gör efterforskning och utfärdar en licens med ersättning för användning. Påträffas en upphovsman träffar denne självständigt uppgörelse om användningen. Detta förslag har den väsentliga förbättringen att upphovsrättsinnehavaren själv kan avgöra om och hur hans eget verk skall användas helt i enlighet med upphovsrättslagstiftningen.

Slutord:

BLF avstyrker det nya lagförslaget. Någon rätt för TV-bolag att använda sitt arkivmaterial på Internet via en kollektiv licens bör inte ingå i lag. Återbruk av arkivmaterial är alltför omfattande både innehållsmässigt och beträffande omfattning i tid. Lagrådet bör granska om förslaget är förenligt med Europeiskt lagstiftning överhuvudtaget och kontakter bör tas med ansvariga myndigheter inom EU för att utreda konsekvenserna för upphovsrättsinnehavare i andra länder.

Det som förvånar BLF är att detta lagförslag förs fram nu när regeringen beslutat att tillsätta en utredningsman för att gå igenom hela 3 § i upphovsrättslagen för att se över konsekvenserna av nuvarande lagtext. Det låter rimligare att låta utredningsmannen Jan Rosén även se över det här förslaget till ny avtalslicens och utreda konsekvenserna av det liksom ett borttagande av nuvarande avtalslicens för televisionsbolag.

Borlänge den 21 maj 2008
Rune Borgström, ordf. Bildleverantörernas Förening

Tags