Foto: Magnus Wahman.
Att det digitala kommit för att stanna råder det väl ingen tvekan om? Det har sedan länge blivit vårt nya förhållningssätt när det kommer till de flesta delar av våra liv. Men finns det plats för det analoga fotografiet att ta tillbaka en del av den plattform det digitala barrikaderat de senaste 20 åren? Det analoga har funnits hela tiden för entusiaster och nördar men inte varit något som tagit några marknadsandelar eller gjort tillverkarnas plånböcker fetare.
Många har i tysthet saknat de professionella polaroidfilmerna, doften av mörkrum och att leverera något man kan ta i, en bunt svartvita papperskopior eller monterade diabilder. Samtidigt har man kastat, slängt eller gett bort de gamla analoga kamerorna och mörkrumsprylarna man till en början, när den digitala stormen kom, magasinerade med en liten förhoppning att få användning för i en diffus framtid. I början av 2010-talet gick det att köpa de gamla klassiska systemkamerorna Canon F1, Pentax LX och Nikon F3 med fina objektiv för några hundralappar på Blocket och Tradera, en kartong polaroidkameror för en femtiolapp och ett komplett mörkrum mot att man hämtade skiten.
På samma sätt var det inom musikindustrin med LP-skivor. Där sjönk värdet när cd-skivorna invaderade jorden och blev sedan mer eller mindre värdelösa när streamingtjänsterna tog över helt. Man kunde köpa originalskivor med Rolling Stones, Pink Floyd, Beatles och Queen för småpengar. Nu är det annorlunda, förändringens vindar blåser. Det digitala består såklart både i fotobranschen och inom musikindustrin.
Men yngre generationer har fått upp ögonen för det genuina och fått med oss äldre på tåget. Det är närmare tio år sedan LP-skivorna återigen började stiga i värde och för varje år som går ökar utgivningen av både nya skivor och nya pressningar av de gamla klassikerna.
På samma sätt är det med analoga kameror och framför allt negativ och positiv film. På köp & sälj-sajter kostar kamerorna nästan lika mycket som de en gång i tiden på 1970- och 80- talet kostade nya. Priserna på film har dubblats många gånger om från tiden då det var det enda sättet att fotografera och produktionen ökar för varje månad hos tillverkarna. Men efterfrågan är större, tidigare i år rådde brist på film, tillverkarna och leverantörerna kunde inte leverera i den utsträckning kunderna önskade. På Facebook meddelade en anrik butik med tillhörande labb att man fått in ett litet parti film varpå inlägget togs bort några timmar senare då filmen redan var slut.
Utöver den klassiska analoga fotografin med småbildskameror och 135-film finns det även ett ökande intresse för gamla ädelförfaranden, nya direktbildsfilmer tillverkade av entusiaster och nybyggda mörkrum poppar upp och erbjuder platser i flera städer i Sverige. Till det kommer alla de billiga leksakskameror, plastiga med usel optik som blivit populära att göra någon sorts antifotografi med. Sätta in en billig rulle film och sedan skjuta från höften och framkalla på billigast möjliga labb. Mängden bilder ger en sorts helhet trots att det är suddigt och felexponerat och i många fall även ljusskadat.
Många är vi som, utan att vara bakåtsträvare, är glada för att det gamla, genuina kan få ha en liten plats i vår tillvaro. Att tid till att ta fram en bild i mörkrum kan få finnas och att man kan lyssna på låtarna med knaster i den ordning som artisten en gång bestämde för att ge oss lyssnare den upplevelse han eller hon ville förmedla.
Så även om framtiden tveklöst är digital har det analoga sin plats och kommer att finnas kvar. Som ett komplement, som en konstform, som ett sätt att stanna upp och reflektera. Den analoga framtiden finns.
Örebro den 5 maj 2023.
Av Magnus Wahman, fotograf och styrelseledamot i BLF Bildhantering AB
