I dag tretton år senare är han privatpraktiserande jurist under firmanamnet Bildombudsmannen AB och anlitas på deltid som upphovsrättslig rådgivare av BLF. Han har tagit sin jur kand och det har hunnit bli många domar och förlikningar i upphovsrätt och bilder. Ett fall har han vunnit i Högsta domstolen, ett annat är under behandling.
Hur många upphovsrättsliga bildtvister har du handlagt?
– Om jag har räknat rätt så är det 53 domar i fall som gäller bilder och upphovsrätt. Men sammanlagt har jag bokfört cirka 300 avslutade tvister. Och jag har just nu ungefär 100 pågående fall. Av tio fall brukar ungefär tre leda till att klienten och jag enas om att vi stämmer. De övriga sju klaras av via förlikning och överenskommelser i godo
Hur ofta har du förlorat?
– Helt och hållet har jag förlorat i tre fall. En gång var det till exempel en tjej, som fick sina filmer förstörda och en annan gång tyckte tingsrätten att fotografen som hade lämnat in sina bilder till ett museum att domstolen ansåg att han skulle ha talat om i förväg att han ville ha betalt.
Du driver de flesta som så kallade småmål?
– Ja, de allra flesta. De betecknas i domstolsprotokoll som FT-mål och man kan stämma motparten på ett skadestånd på högst ett halvt basbelopp. Vid småmål betalar parterna sina rättegångskostnader själva. Mina klienter riskerar då inte, om vi skulle förlora, betala motpartens dyra advokatkostnader.
Vad gillar dina motparters advokater att du kör fallen som småmål?
– De gillar det inte. Även en och annan domare muttrar först, men ofta är de roade av det eftersom det oftast handlar om principer. Lagen tillåter förenklade tvistemål vid ringa värde så domstolen kan inte vägra att behandla det som småmål.
– Tyvärr har fotografer sällan produktionsförsäkring som täcker kostnader vid rättegångar och då kan det bli dyrt. Man stämmer inte någon på stulna bilder värda 8 000 kronor om man riskerar att förlora och betala motpartens advokatkostnader på 400 000 kronor!
Ett halvt basbelopp är för närvarande 21 200 kr. Mer kan inte dina klienter få i skadestånd?
– Nej, inte när man driver det som småmål. Men i enskilda fall har det blivit mera. En bildbyrå fick till exempel över 500 000 kr i skadestånd och enskilda personer har fått ut belopp i storleksordningen 200 000 kr. Och i dagarna tvingades Kriminalvården betala 150 000 kr till en bildbyrå.
Vad kostar det att anlita Bostadsombudsmannen AB?
– Grundavgiften är 850 kronor inklusive moms. Sedan tar jag 33 procent plus moms av det vi får ut. BLF-medlemmar får rabatt. För BLF-medlemmar har jag dessutom fri rådgivning på telefon och via mail. Hur många samtal jag får varierar. Ibland blir det fyra-fem per dag, ibland färre. I snitt blir det väl ett par samtal från BLF-medlemmar per dag.
Hur många av det 100 fallen som du håller på med just nu gäller BLF-medlemmar?
– Ungefär tio.
Har du som upphovsrättslig rådgivare åt BLF några restriktioner i din egenskap som privatpraktiserande jurist?
– Jag har förbundit mig att inte processa mot enskilda BLF-medlemmar.
* Staffan Teste, 65. Jur kand. Driver firma Bildombudsmannen AB. Under åren 1995-2005 ombudsman i BLF. Tidigare karriär: reporter, utlandskorrespondent i Moskva, teknisk direktör i DN, chef för Pressens Bild. Gift med Else-Marie, fotograf (E-MT Foto HB, medlem i BLF).
Staffans uppsats för jur kand-examen handlade om upphovsrätt och stillbilder och hade som utgångspunkt hans 50-tal domar.
Staffan gillar paragraf 49 a
Ett verk kan vara text, bild, låt, sång, program, skulptur osv. Ett verk är enligt Upphovsrättslagen skyddat i 70 år efter upphovsmannens död. För att ett verk ska vara skyddat krävs enligt huvudregeln att det ska ha så kallat verkshöjd, det vill säga att det ska ha ”höjt sig till en viss grad av självständighet och originalitet”.
Men för bilder gäller alternativt även undantaget i paragraf 49 a i Upphovsrättslagen. Åberopar man det krävs ingen verkshöjd. Då gäller upphovsrätten i 50 år från det ögonblicket fotografen råkar trycka på kamerans avtryckare, om så av misstag. Man slipper eventuellt tjafs om ”bildens självständighet och originalitet”. Den suddigaste bild är skyddad i 50 år.
Staffan gillar paragraf 49 a. Det underlättar vid en tvist
Läst i Publicistklubbens Årsbok 2010:
Har du också en egen stickning? Nödvändigt för seriös bildjournalistik.
TROTS ATT DET ÄR LÅGKONJUNKTUR och att tidningar sparar papper och människor finns det hopp om den svenska bildjournalistiken. Det har nämligen aldrig funnits så många så kunniga fotografer som i dag. Det skriver Lisa Thanner, fotograf på GP och ordförande i Pressfotografernas Förbund västra i en artikel i Publicistklubbens färska årsbok.
Hon har bland annat intervjuat kolleger på Sydsvenskan, DN, Sundsvalls Tidning, Nerikes Allehanda, frilansfotografer, ansvariga för fotoutbildning på Biskops Arnö och Fotohögskolan. Visst, nerdragningarna har varit smärtsamma men fotografer och bildchefer rapporterar också att det råder entusiasm för att satsa på god bildjournalistik.
Särskilt SvD och Sydsvenskan utpekas som tidningar som satsar på bildjournalistik som konkurrensmedel. SvD hade till exempel i höstas ett omslag, sex helsidor plus en helsida ”Under strecket” om den borgångne stjärnfotografen Irving Penn. Sydsvenskan presenterar 13 sidor om Albinos i Tanzania och 14 sidor om, dansbanor.
Men värre var det däremot när Kent Klich kom hem med ett unikt material från Gaza och erbjöd bilderna till DN, GP och Sydsvenskan som alla tackade nej. Han fick dem publicerade på sex sidor i Dagens Arbete. Lifestyle och porträtt är lättare att sälja än dokumentära, politiska reportage.
Är det i dag omvända roller? Publiceras dokumentära reportage på museer och tidningarna publicerar vackra foton?
Gamla strukturer präglar tyvärr många fotografers vardag. Porträtt, porträtt, porträtt. Det gäller att illustrera texter med låtsasbilder. Seriös bildjournalistik kan sällan skapas på ordinarie arbetstid. Ett bra sätt är att följa DN-fotografen Paul Hansens råd – att alltid ha sin egen ”stickning” , ett eget projekt, vid sidan om alla de konstruerade bilderna. Själv följde Lisa Thanner på sin fritid en autistisk pojke Victor under tre år. Som resulterade i bildreportage i GP och Dagens Arbete och en utställning på Stockholms stadsbibliotek.
*PRESS UNDER PRESS är temat för Publicistklubbens årsbok 2010. Utöver Lisa Thanner medverkar även Christer Lövkist, reporter på GP, med artikeln ”Läs inte gamla nyheter” som jämför papperstidningen med webben, tidningsekonomen Stefan Melesko har skrivit en intressant artikel om tidningsbranschens ekonomi och spår landsortstidningar goda tider. Generalsekreteraren i Sveriges advokatsamfund Anne Ramberg varnar för att Pressens förtroende är i fara. Nyhetschefen på Helsingborgs Dagblad Åsa Nicander slår ett slag för den lokala grävjournalistiken.
Glöm ej Fotomässan i Göteborg
I helgen hålls Fotomässan i Göteborg som pågår 9-11 april. Allt om Fotomässan kan du läsa på mässans webbsida och på Facebook. Bland annat kan du höra DigitalFotografen Ulrik Södergren, även vice ordförande i BLF, hålla föredrag och ge tips hur man får bättre bilder.
Mässans affischbild ovan är av Albert Watsons ”Devil”
Lennart Nilsson och Annie Leibovitz öppnar nya Fotografiska
Både Lennart Nilssons världsberömda fotoserie ”Ett barn blir till” och Annie Leibovitzs porträtt av kända skådisar ställs ut när nya Fotografiska öppnar i de nyinredda lokalerna i Gamla Tullhuset på Stadsgårdskajen i Stockholm den 21 maj.
Leibovitz ”A Photographer’s Life, 1990-2005” innehåller närmare 200 bilder, bland annat porträtt på skådespelare som, Al Pacino, Johnny Depp, Nicole Kidman, Brad Pitt och Scarlett Johansson. En av utställningens höjdpunkter är nakenporträttet av den höggravida skådespelerskan Demi Moore, vilket 1991 prydde omslaget av Vanity Fair och orsakade högljudda protester.
Dags för en egen tävlan för webb-filmarna?
På tal om alla fina fotopriser. TV-fotografernas förening har nyss delat ut fina priser på sin gala. Men webb-filmarana då? Borde inte webb-filmarna ha en årlig uppmuntran? Ett tips till BLF: s styrelse.
Hur gick det med Bonnier Tidskrifters skräckavtal?
Bildorganisationer inklusive BLF och Journalistförbundet fördömde för en tid sedan i ett gemensamt och skarpt uttalande ett nytt uppdragsavtal som Bonnier Tidskrifter försökte lansera. Men vad hände sedan?
Olle Wilöf från Journalistförbundet och SSF: s jurist Catharina Ekdahl från de protesterande organisationerna har träffat företrädare för Bonnier Tidskrifter, som backade inför den massiva kritiken.
De kritiserade avtalen ska inte ses som några standardavtal och de kommer inte att användas av de andra tidskrifterna inom förlaget, försäkrade vice vd Jonas von Hedenberg i Bonnier Tidskrifter vid mötet.
Chefredaktören på Allt om Mat, Katrin Alström – den tidning som hade infört de omtvistade avtalen – försäkrade i sin tur att hon var öppen för att med de berörda diskutera förändringar i avtalen.
Det ordnade sig den här gången. Men är du det minsta tveksam kolla med BLF och Staffan Teste innan du skriver på något.
Hur Allt om Mats omtvistade avtal såg ut kan du se om du klickar först här och sedan där.
Journalisterna fick tvåårsavtal på 3,5 procent – och en ny anställngsform
Ett nytt avtal för journalister, för ovanlighetens skull helt utan medling, slöts mellan Medieföretagen och Journalistförbundet dagen före påsk. Det ger 3,5 procent på två år.
Lägsta lönen för journalister med akademisk examen höjs till 21 448 kr. FOJO – utbildningen blir kvar, något som arbetsgivarna ville slopa.
Den känsliga bemanningsfrågan löstes genom en diplomatisk skrivning. Medieföretagen rekommenderar sina medlemmar att ”hantera bemanningsfrågan på ett ansvarsfullt sätt.” En gemensam arbetsgrupp tillsätts och ska fundera över hur det ska tolkas.
Intressant för BLF-medlemmar kan vara att en ny anställningsform inrättas. I kollektivavtalet finns nu inskrivet, utöver tillsvidare anställd och vikarie, ett tredje alternativ: anställning för särskilda behov.
Hela avtalet kan du läsa på Journalistförbundets hemsida.
Upphovsrätt på kullerbyttor?
Nej, det här är inte ett försenat aprilskämt. Ägaren till Cirkus Maximum direktör Bengt Erik Källqvist har i dagarna åtalats för ett nummer som cirkusen visade sommaren 2008. Två artister hade en trampolinakt ihop i den forna rumänska statscirkusen jobbade fram ett nytt nummer. Den ene av dem flyttade till USA och tog copyright på idén.
Nu har svenska myndigheter åtalat ägaren till Cirkus Maximum för brott mot upphovsrätt.
Rumänerna var faktiskt inte först. En schweizisk grupp gjorde ett liknande nummer. Men det var för tjugu år sedan, säger cirkusdirektör Källqvist till TT.
– Fast jag har då aldrig hört talas om att det skulle vara copyright på kullerbyttor och sådant, tillägger han.
Den svenska cirkusdirektören försvaras av en advokat i Uddevalla. alt
