BLF: stipendiat Aase Högfeldt: ”En vacker vårdag fick jag beskedet att jag hade hjärntumör – allt snurrade”

Aase Högfeldt
Foto: Magnus Gotander

Stipendiaten – Aase Högfeldt

”En vacker vårdag fick jag beskedet att jag hade en hjärntumör. Jag var ensamstående med två små barn och på eftermiddagen skulle jag resa till Stockholm och träffa min stora kärlek sedan ett år. Allt snurrade. Det var så mycket bilder och tankar.”

Så beskriver 2008 års BLF-stipendiat Aase Högfeldt bakgrunden till sin kortfilm ”När våren sjunger”. Det var för tolv år sedan, på våren 1996. På tåget till Stockholm tog Aase fram block och penna och skrev ner sina tankar.

 

Utanför tågfönstret blommade vitsipporna. ”Med ens blev livet smärtsamt tydligt. Det som kändes allra starkast var, att vi har varandra nu, och inte sedan. Det kanske aldrig kommer något sedan”, skriver Aase.

Nu är filmen färdig. Den premiärvisades på BLF: s årsmöte och tilldelades årets stora stipendium på 25 000 kronor. Som bidrag för att distribuera filmen.

Det är en poetisk kortfilm i bild och musik om hur det är att motta ett svårt besked.

Filmen handlar om hur det är att plötsligt få ett besked om att man har en livshotande cancer. Huvudpersonen Maria hör som i chock läkarens besked. Åskådaren får i filmen genom ljud av hjärtslag, musik och bilder av vacker natur uppleva Marias känslor.

Filmen är avsedd för utbildning av vårdpersonal, att visas på sjukhus och i skolor.

Aase Högfeldt har varit projektledare, skrivit manus och varit regissör. Hon är sedan 2008 producent för Lightland och sysslar med tv-, film- och showproduktioner. Andra Lasmanis har varit fotograf och Adam Lindström produktionsledare.

Du kan se ett kortare avsnitt av filmen om du klickar på länken under bilden här nedan:

Aase 2
Foto: Bo Harringe
Filmteamet bakom ”När Våren sjunger” i arbete

Här kan du se ett avsnitt ur Aases belönade film.

Renässans för gammeldags film?

Den gamla analoga filmen är inte död, utan upplever närmast en renässans. Detta enligt marknadschefen hos Kodak Scott DiSabato. I en intervju för tidskriften Amateur Photographer säger han att särskilt unga fotostuderande, som har vuxit upp med digitala kameror, har börjat arbeta med gammeldags filmer.

Enligt marknadsundersökningar Kodak låtit göra är ett av skälen till att fotografer åter börjat använda analog fil är att de tycker att filmen återger hudtonerna bättre och att arkiveringen av bilder blir mindre problematisk. Dessutom säger de intervjuade att de tröttnat att tillbringa så lång tid vid datorn.

Fotograferna hade 24 timmar på sig att rädda sina bilder när Digital Railroad försattes i konkurs

Den amerikanska uppstickaren, bildbyrån Digital Railroad (DRR), har försatts i konkurs. Fotograferna, som anlitat byrån och tankat alla sina digitala filer med tusentals bilder i bildbyråns datorer, fick 24 timmar på sig att rädda vad som räddas gick – innan webbsidan stängdes.

Detta är i korthet historien om Digital Railroads uppgång och fall. Om hur Evan Nisselson – ursprungligen en pressfotograf och bildredaktör med en akademisk examen i konstvetenskap – fick en briljant idé. För några år sedan lyckades han övertala några finansiärer och startade bildbyrån Digital Railroad. På kort tid blev han något av en ikon bland fotografer. Några tusen fotografer nappade på idén med microstock. De placerade sina bilder i det nystartade företagets digitala arkiv. Digital Road förmedlade via sitt bildarkiv online försäljningen av bilderna.

Som mest hade DRR 60 anställda. Nisselson utsåg sig själv till ordförande i styrelsen. Andra krafter fick ta ansvaret för den dagliga ledningen. I början gick det strålande. Allt fler fotografer parkerade alla sina bilder i firmans datorer. Man slog på stort. Ledningen belönades med feta löner. Nu skulle Getty Images få en riktig konkurrent. Men det gick alldeles för fort. Utgifterna var stora. Inkomsterna hann inte med. Pengarna tog slut.

I januari i år avskedades mer än halva styrkan. I slutet av oktober gick larmet på nätet, på diverse webbsidor och i bloggar. Rädda vad som räddas kan. I månadsskiftet fick alla de över 2 000 fotograferna som lagt sina bilder i DRR: s digitala arkiv blott några timmar på sig att tanka ut dem och skaffa kopior på försäljningssedlar över innestående fordringar. Kaos uppstod och servern blockerades av alla som försökte logga in. Det berättas om en fotograf som hade 10 000 bilder lagrade i Railroads datorer. Nu har företaget försatts i konkurs. De som inte har ordentlig back up och ordning i det egna arkivet har hamnat i en besvärlig sits.

TV-fotograferna kräver credit före sitt jobb

Även TV-fotografer måste få credit för sitt jobb. Det kräver TV-fotografernas förening i ett öppet brev till Eva Hamilton. Genom åren har man bland TV-fotograferna inte pratat lika mycket om upphovsrätt som bland stillbildsfotografer, vilket har gjort att någon sorts praxis inte har tillämpats. TV-fotografernas förening vill ändra på det, skriver ordföranden Peter Mild. Föreningen kräver att TV-fotografer tillsammans med övriga med upphovsrättsliga anspråk ska stå i den så kallade credittexten. Det öppna brevet är publicerat i Journalisten.

Berghs börjar utbilda reklamfotografer

Reklamskolan Berghs i Stockholm startar utbildning av reklamfotografer. De första 20 eleverna börjar i februari och utbildningen sker två dagar i veckan under ett år, skriver Dagens Media. ”Vi lär fotograferna kommunicera andras budskap, inte det man själv vill framföra”, säger skolans vd Pär Lager till tidningen. Den kända Berghs School of Communication ägs av en norsk koncern, Anthon B Nilsen.

Kursen pågår under 20 veckor på våren och 18 under höstterminen. Utbildningen kostar 65 000 kronor inklusive moms. Kursledare är Pål Pettersson och man planerar även att starta en tvåårig utbildning.

Berghs startar för övrigt sin marknadsföring för den nya utbildningen med ett kvällsseminarium torsdagen den 29 november med den brittiske fotografen Ashley Cameron. Se vidare:

http://www.berghs.se/741

Hybridkameran som är reportagefotografens dröm?

Nu kommer de nya kamerahybriderna. Canon Eos 5D Mark II är den senaste. The Digital Journalist och dess chefredaktör Dick Halstead skriver i novembernumret om reportagefotografers dröm om en kamera för både stillbilder och att filma i full HD. Han ger Mark II ett högt betyg: En utmärkt stillbildskamera för ett skäligt pris som kan åstadkomma underbara ting inom rimliga gränser. Men den är ännu inte en videokamera, men på god väg, tycker han.

Vad en skicklig fotograf som Vincent Laforet kan åstadkomma med nya Mark II framgår av denna imponerande kortfilm nedan, som Digital Journalist hänvisar till:

http://www.usa.canon.com/dlc/controller?act=GetArticleAct&articleID=2326

Och titta sedan på hur det praktiskt och tekniskt gick till när filmen gjordes. (Obs. klicka på raden ”See it in higher resolution on SmugMug!” Så ser du det I HD version)

http://blog.vincentlaforet.com/2008/09/23/behind-the-scenes-video/

Undra på att Vincent Laforet fick många samtal från Hollywood, skriver Dick.

Nära 5 miljoner i skadestånd krävs för otillåten publicering av 12 bilder

Ett rekordstort krav på skadestånd när det gäller otillåten användning av bilder i en bok – som utgivits i ett 30-tal i många länder – har i två dagar behandlats vid Stockholms tingsrätt. Det är reklambyrån Womax som genom sin ägare Ylva Blumenberg stämt förlaget Bookhouse Publishing Sweden på tre miljoner i skadestånd som med ränta närmar sig ett belopp på fem miljoner kronor.

Bakgrunden är den storsäljande bok ”Funky Business” som författarna och ekonomie doktorerna Jonas Ridderstråle och Kjell A Nordström gav ut 1999. Tvisten gäller 12 bilder/collage – som Ylva Blumenberg anser sig ha den ekonomiska upphovsrätten (på 6 av illustrationer även den ideella upphovsrätten, då hon konstnärligt behandlat bilderna). Hon hävdar att hon enligt överenskommelsen och fakturan endast gav rätten att använda bilderna i en första svenskspråkig upplaga på 10 000 ex.

Men boken har getts ut i ett 30-tal upplagor, sannolikt fler. När hon försökt ta reda på i hur många länder och i hur många upplagor – har Bookhouse Publishing Sweden vägrat att ge besked.

Bookhouse Publishing Sweden förnekar att det finns en uppgörelse om att bilderna endast fick användas i en upplaga och på ett språk.

Blumenberg har räknat ut sin arbetsinsats samt normala ersättningar för bilder som publiceras i böcker. Det har hon sedan multiplicerat med antalet länder och upplagor man känner till.

BLF: s Staffan Teste hördes under rättegången som expertvittne om skäligheten av Blumenberg/Womax skadeståndskrav. Teste intygade att han ansåg att beloppet var skäligt.

Dom i det intressanta målet faller den 2 december.

FOTNOT: stinky = 1) skraj, byxis, 2) stinkande (am), 3) jordnära sensuell.

Tuffe Bruce lär dig konsten att plåta på gatan

Bruce Gilden, 52, jobbar som ”gatufotograf” på Manhattan åt Magnum. Hans arbetsstil är fascinerande. När han vandrar fram i folkvimlet längs 42 Gatan och jagar människor med ”karaktär”, tror man inte att det är sant. När Bruce upptäcker en intressant typ, kryper han snabbt ner på knä, bränner på en halv meters håll blixten i ansiktet på det helt oförberedda offret och vandrar i nästa ögonblick oberört vidare.

Vad skulle månne Pressens opinionsnämnd hemma i Sverige tycka om hans något speciella arbetssätt? undrar man nyfiket. Men Bruce, som är född i Brooklyn och har jobbat som ”streetphotographer” sedan 1982, säger som den naturligaste sak i världen: ”Jag har ingen etik – när jag tar bilder.”

Han plåtar svartvitt, nästan alltid med blixt. NY och människorna på gatan visualiseras bäst så, förklarar Bruce. Hans bilder är fascinerande. Se själv hur Bruce jobbar. Och vilka bilder han tar:

http://se.youtube.com/watch?v=kkIWW6vwrvM