Mottagare: Regeringskansliet Justitiedepartementet Enheten för immaterial- och transporträtt 103 33 STOCKHOLM. Elektronisk kopia till [email protected]

Bildleverantörernas Förening (BLF) www.blf.se  är Sveriges största förening för filmare och videoproducenter. BLF är samtidigt Europas äldsta bildbyråorganisation och har funnits sedan 1950. BLF är också i storleksordningen Europas andra bildbyrå och professionell fotograforganisation med över 350 företag organiserade. BLF organiserar idag allt fler och fler filmare, videoproducenter och videoarkiv. Någon annan förening i Sverige som organiserar så många företag i detta område finns inte. En tidigare förening. Svenska Videoproducenter (SVIP), som även de var remissinstans till justitiedepartementet, har trätt in i BLF.
Föreningen skapades genom att professionella företagare ansåg sig behöva starta en organisation som bättre kunde tillvarata de professionella yrkesarbetarnas intressen. För att bli medlem i BLF fordras att företaget måste ha varit verksam i minst tre års tid och att företaget som söker medlemskap är yrkesmässigt verksam åtminstone till 50 procent av sin verksamma tid. För föreningens medlemmar har det stor betydelse vilka lagar som antas på området som kan komma att påverka våra medlemmar.

Föreningens medlemmar är verksamma inom alla delar av video- och filmområdet från nyhetsvideo till dokumentärfilmer.

BLF är remissinstans inom fotoområdet och vill med anledning av att Ds 2007:29 är ute på remiss ge sin syn på det nu avslutade utredningsuppdraget.

Ds 2007:29 ger en bra inblick i den snabba utvecklingen av film och musik på Internet. Vi delar i stort utredaren Cecilia Remfors beskrivning av denna utveckling och även de slutsatser hon drar. Vi vill ge följande kommentarer.

Ds 2007:29 bär titeln musik och film på Internet, men berör i lika stor grad videosekvenser, footage, foto och teckningar, konst. Det troliga är att det är foto, som är det mest stulna materialet på Internet. Den första bildstölden i Sverige och kanske världen över, som åtalats av åklagare skedde i Västervik 1997 med medverkan av BLF.  En person fälldes för intrång till dagsböter. Internet var enbart i startgroparna 1997 men BLF var också första organisationen som bestämde sig för en prissättning och hade egna Internetövervakare som aktivt sökte efter stulna bilder och dessa fakturerades även för stöld. Resultat brev att det bland professionella bildköpare blev känt att det kostade pengar att utan avtal använda bilder på Internet. Sedan dess har upphovsrättslig märkning genomförts med s.k. vattenstämplar och dold märkning av bilder. Det finns också en israelisk metod att via nedladdning i en dator av bildfil skaffa sig vad man skulle kalla ett ”tumavtryck” av en bild och därefter söka med datorer efter matchande timavtryck på Internet. Världens största bildbyråer använder sig av flera metoder och stämmer regelbundet världen över inträffade intrång. BLF är medlem och en av grundarna av Cepic (www.cepic.org ), en europeisk bildbyråorganisation med drygt 1 000 bildbyråer i 16 länder. Cepic är representerad i IPTC www.iptc.org  en global standardiseringsorganisation inom media med världens största nyhetsbyråer, tidningsföretag m.fl. IPTC arbetar just nu med att försöka skapa ett unikt idnummer för varje i digital kamera skapat fotografi. Ett sådant system skulle göra det enklare att i framtiden finna gjorda intrång. Motsvarande verksamhet pågår inom videoområdet. Alla åtgärder för att finna stulna bilder är dock förgäves om inte ansvariga för intrången kan finnas och ställas till svars.

Lagförslaget tillstyrks

Vi anser att det är viktigt att det skapas en ny lag i enlighet med vad som föreslås eftersom det idag föreligger stora svårigheter att nå fram till den som är ansvarig för upphovsrättsliga intrång och dessutom att få bort otillåtet upphovsrättsligt skyddat material från olagliga tillgängliggöranden på Internet. Att i sådana fall kunna via Internetleverantörer vidtaga åtgärder är en klar förbättring. Vi tillstyrker därför lagförslaget.

Vi tror dock inte att enbart instifta en svensk lag är tillräckligt. Det fordras ytterligare andra ordningsregler på Internet för framtiden. Idag kan det vara omöjligt att t.o.m. nå fram till globala företag och vem som är ansvarig. Många företag, som i stort sätt enbart existerar på Internet uppger inte kontaktuppgifter. Exempelvis har det varit omöjligt att nå fram till vem som är ansvarig för den svenska verksamheten inom Google. Sådana upplysningar får man leta sig fram till i affärstidningar. De går inte att hitta på Internet och företaget finns inte ens i svensk telefonkatalog. Lika illa är det med andra företag som uppger adresser från vilka brev endast returneras.

Sverige borde internationellt verka för att seriösa företag och registrering på Internet skall medföra att företagen måste uppge sina kontaktuppgifter. Registrerar t.ex. ett globalt företag som Ericson in sitt firmanamn hos bolagsverket går det att få fram kontaktuppgifter den vägen, men företag som är ett seriöst företag har givetvis sina kontaktuppgifter även via Internet och telefonkataloger. De som sköter kontaktuppgifter för den svenska domänen.se är seriösa och har följande uppgifter på Internet .SE (Stiftelsen för Internetinfrastruktur) ansvarar för Internets svenska toppdomän .se. Har du frågor som rör din .se-domän kan du kontakta oss.

Organisationsnummer 802405-0190
Telefon +46 8 452 35 00
E-post [email protected]
Fax +46 8 452 35 02
Brevledes på .SE Box 7399, 103 91 STOCKHOLM

Men Stiftelsen ger idag inte ut uppgifter om vem som innehar en .se hemsida (sajt), inte ens i sina fullständigare uppgifter. Om exempelvis sajten www.pelargoner.se fås följande uppgifter

Detaljerad information om kontakten

Kontakt-ID yvowen0702-00001
Namn Yvonné Wennberg Öhrnell
Företag Organistionsnummer (not shown)
E-postadress (not shown)
Adressrad 1 (not shown)
Adressrad 2 (not shown)
Adressrad 3 (not shown)
Postnummer (not shown)
Stat eller provins (not shown)
Ort (not shown)

Land (not shown)
Telefon (not shown)
Fax (not shown)
Skapad 2007-02-09
Senast ändrad -Namnserverstatus ok

I många fall går det sedan inte heller att få fram ytterligare kontaktuppgifter från SE (Stiftelsen för Internetinfrastruktur). Endast efter en polisanmälan om upphovsrättsligt intrång anser Stiftelsen att de har skyldighet att ge ut adressuppgifter. Det är lätt att inse att allsköns skumraskverksamhet söker sig till företagsverksamhet på Internet.

SE (Stiftelsen för Internetinfrastruktur) tillhör egentligen de bättre där det i alla fall på deras hemsida går att söka efter ägare. Allra värst är hemsidesadresser från vissa länder och inte minst hemsidesadressen .nu De som sköter .nu vägrar konsekvent att hjälpa till att finna en person som gör intrång i någons upphovsrätt och som har en .nu –adress.

Om inte de som sköter Internet förmår att själva sanera verksamheten måste andra göra det.
Det är viktigt att Sverige i EU-sammanhang verkar för att en sanering sker. Att adresser till vilka det aldrig går att hitta upphovsman svartlistas och att EU gör kraftiga påtryckningar hos dem som ansvarar för tilldelning av adresser internationellt. Skulle hot om indragandet av vissa huvudadresser finnas skulle säkert servicen från dem som ansvarar för dessa öka. Det kan inte vara meningen med framtida affärsverksamhet att stölder av upphovsrätt eller obskyr affärsverksamhet inte går att komma åt genom att de döljer sig bakom otillgängliga adresser. Fungerar det inte så att framtidens samhälle och affärsverksamhet drivs på ett lagligt sätt kan man ställa frågan om det inte är bättre att tilldelandet av hemsidesadresser m.m. förstatligas. Det kan inte vara rimligt att de som begår upphovsrättsliga intrång kommer undan med att de driver sin verksamhet från länder som uppenbarligen arbetar med olagligheter. Vi skulle välkomna en utredning från svensk sida eller inom EU i de här frågorna.

Ovanstående verklighet förbättras tyvärr inte helt av det ny föreslagna svenska lagförslaget, men det är en god bit på väg gentemot åtminstone seriösa Internetleverantörer i Europa eller i vart fall i Sverige. Internationella lösningar måste dock till som ovan påpekas.

Viktigt är också att intrång beivras med kraftigare ersättning och skadestånd än vad som idag sker. Upphovsmän inom fotografiområdet har oftast behandlats mycket styvmoderligt i upphovsrättsliga tvister. Skälig ersättning för ett otillåtet använt fotografi har ofta beräknats så lågt som möjligt trots att branschtariffer anger helt andra nivåer och ideella skador som utelämnat namn på upphovsmannen eller kränkning av fotografens verk ersätts mycket långt. Inte heller anser domstolarna att de lidande fotograferna utsätts för genom att vem som helst tillskansar sig upphovsmannens bilder när som helst skall ersättas med särskilt höga belopp. Fotografiska verk och bilder har hamnat i en särskilt upphovsrättslig strykklass vilket inneburit att det i stort sätt lönat sig att göra ett intrång i fotografens rätt och sedan betala vad det kostar i en domstol. Det blir billigare än att betala vad det skulle ha kostat att publicera bilden lagligt, vilket inte kan vara lagstiftarens intention. I ett fall i Stockholms tingsrätt dömde domstolen ut 200 kr för utelämnat namn på upphovsmannen samt 800 kr i skadestånd enligt 54 § 2 st. detta trots att upphovsrättslagen sedan 1 juli, 2005 innehåller EU-bestämmelserna att även borttagande av upphovsmannens namn och upphovsrättslig märkning är ett intrång. Vi ser fram emot att Sverige implementerar EU-direktivet om sanktioner för upphovsrättsliga intrång, men tror också att det behövs uttalanden i förarbetena för att svenska domstolar skall inse vikten av att döma ut högre ersättning för den här typen av intrång. Sverige är förmodligen det land som dömer ut det lägsta straffet för upphovsrättsliga intrång idag. Detta gäller såväl video och videosekvenser som fotografi.

Lös Forumfrågorna

Verksamheten på Internet har blivit så global att det blir allt svårare och svårare att beivra intrång av upphovsmännen som därigenom kan helt förlora kontrollen över sina verk. I de här sammanhangen är Forumfrågorna mycket viktiga. Det framgår av EU-lagstiftning att det är fullt möjligt att stämma där skada uppstår. I sex olika beslut och domar har tingsrätter och hovrätter funnit att en upphovsman i Sverige i sin egen hemort kan stämma en svensk part som gjort intrång i upphovsmannens upphovsrätt. Det måste vara fullt lika möjligt för en svensk upphovsman att stämma även en utländsk motpart som gjort intrång i ett EU-land eller land med avtal med EU. Stockholms tingsrätt har sagt nej till detta och en överprövning sker nu i Svea Hovrätt. Skulle det bli nej även där så minskar betydelsen av informationstvång inom Sverige. Många upphovsmän lider så liten skada eller tilldöms så lite i ersättning i domstolarna när deras verk otillåtet används eller kränks så att de helt enkelt inte har råd att driva sin sak. Det vore också egendomligt att olika typer av brott skulle behandlas olika. Sker en bilstöld eller ett mord i Sverige åtalas brottslingen på den ort där brottet skedde. Det bör inte vara någon skillnad med upphovsrättsliga brott över Internet.

Åklagare inaktiva

Polis och åklagare har gång på gång visat sitt ointresse av att driva dessa frågor. I endast en fråga – första stulna bilden på Internet – har BLF varit med om att en åklagare tar upp ett upphovsrättsligt intrång inom fotobranschen. Ett åtal som ledde till fällande dom.  I andra sammanhang är åklagarmyndigheten inte ens tillräckligt intresserade ens för att begära få ta del av den omfattande bevisning som kan finnas. På löpande band avvisar åklagarna polisanmälningar om smärre upphovsrättsliga intrång. Det är bara glädjande att åtal i vart fall sker beträffande fildelning av musik och film, men det vore tacknämligt om åtal också väcktes i större utsträckning ifråga om video och foto.

Referensgrupp

Utredningen föreslår även att en referensgrupp tillsätts med uppgift att kartlägga de informationsinsatser som har gjorts hittills och utarbeta förslag till vilka informations- och utbildningsinsatser som bör göras inom det upphovsrättsliga området.

Föreningarna ser mycket positivt på att ingå i en sådan referensgrupp och delar uppfattningen att det finns ett behov av tydligare information kring upphovsrätten och dess viktiga funktion för att säkra en framtida yrkesverksamhet för professionella upphovsmän.

Föreningarna anser vidare att en sådan referensgrupp bör arbeta för ökat samarbete mellan internetleverantörerna och innehållsskapare mot den illegala konkurrensen. Gruppen borde också få till uppgift att utveckla verktyg för att mäta och följa utvecklingen av den illegala konkurrensen. Gruppens arbete bör inledas redan under våren 2008 med justitiedepartementet som sammankallande. Gruppen bör ha ett utvecklat samarbete mot internationella och europeiska organisationer exempelvis som Cepic www.cepic,org inom fotoområdet.

Collecting societies

Enligt vår uppfattning är det idag stora brister för upphovsmannen med vissa av de collecting societies som verkar i Sverige. Vissa upphovsmän exempelvis videoproducenter till nyhetsvideo och footage erhåller inte den ersättning för sekundärt utnyttjande som de är berättigad till. Trots att deras material är upphovsrättsligt skyddat utgår ingen ersättning utan denna delas istället ut till andra upphovsmän. Inom film- och videobranschen har tillämpats ett slags registreringssystem och endast de som registrerar sitt filmverk internationellt erhåller ersättning. Detta strider gentemot svensk upphovsrättslagstiftning. Vissa organisationer exempelvis BLF vägras också medlemskap inom vissa collecting societies trots att organisationen representerar flertalet upphovsmän, inte minst inom videoområdet där BLF är den största organisationen för videofilmare och producenter. Betydligt mindre organisationer har erhållit medlemskap. Det gör att det är stora svårigheter för BLF att erhålla insyn i dessa collecting societies. Inom EU har det talas om att medlemskap skall vara föremål för regeringsövervakning. Så sker till exempel i Danmark och Norge. Det är ett system som måste komma även i Sverige.

Inte minst av ovanstående skäl delar vi utredarens uppfattning om att collecting societiestanken inte skall utvidgas och inte alls är tillämpbart via ett ”kassettsystem” inom bredbandsområdet. Det är viktigt att slå vakt om upphovsmannens egen försäljningsverksamhet och avstå från kollektiva lösningar där så är möjligt. Vi delar annars också den tidigare från andra organisationer framförda åsikten att bild även måste ingå i kassettsystemet. Idag åderlåts inte minst fotografi av ett ohämmat kopierande på CD-skivor, men bildsidan erhåller inte motsvarande ersättning.

Det vore rimligt om justitiedepartementet såg över lagstiftningen för såväl kasettlagstiftningen som andra avtalslicenser. Vissa avtalslicenser fyller idag ingen funktion. Detta gäller inte minst avtalslicensen för vissa TV-bolag. Med den snabba och likvärdiga utvecklingen som idag sker inom medieområdet varför skall Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion ha något slags företräde och ekonomisk gynnsam konkurrenssituation med att t.ex. tillgodogöra sig fotografiska bilder. I praktiken innebär Sveriges Televisions avtalslicens att företaget kan för en låg penning tillskansa sig ett fotografi som en annan producent betalat stor ersättning för exklusivitet när de publicerat bilden. Eftersom det är oklart huruvida Sveriges Television också kan använda avtalslicensen för bilder publicerade utomlands blir det en snedvriden mediekonkurrens. Den förmån som Sveriges Television, Utbildningsradion och TV samt Sveriges Radio har ger ett konkurrensförsprång gentemot nystartade TV-kanaler, satellitsändningar och hemsidesvideo m.m. Det är ett orimligt förhållande som också avdelningen för upphovsrätt inom EU uttalat att det inte kan bli tal om att använda i EU-sammanhang.

Borlänge den 19 december 2007
Rune Borgström

 

 

Tags