Skyddet för den personliga integriteten – Bedömningar och förslag (SOU 2008:3)

Till: Justitiedepartementet Grundlagsenheten Katrin Hollunger Wågnert 103 33 Stockholm

Skyddet för den personliga integriteten – Bedömningar och förslag (SOU 2008:3) . Inbjudna att lämna remissvar avseende Integrationsskyddskommitténs slutbetänkande SOU 2008:3 får Bildleverantörernas Förening (BLF) härmed avge följande remissyttrande:

Bildleverantörernas Förening är Sveriges största bildbyrå-, professionella fotografföretags- och videoorganisation med drygt 360 medlemmar med över 500 professionella fotografer, videoproducenter, filmare och nyhetsgrafiker. För att vara med i föreningen måste man vara egen företagare, ha arbetat med fotografering m.m. som yrke till minst 50 procent de senaste tre åren. Medlemskap sker genom inval i varje enskilt fall av styrelsen, vilket utgör en garanti att föreningen består av yrkesfolk, som till huvudsak lever på sin verksamhet.

BLF är Europas andra organisation av liknande slag i storleksordning efter BAPLA i England och Europas äldsta organisation i sitt slag. BLF bildades redan 1950. BLF är en av grundarna till CEPIC – en europeisk organisation för över 1 000 bildbyråer i 18 länder där man också har en plats i styrelsen. Föreningen hjälper sina medlemmar i yrkesmässiga liksom upphovsrättsliga frågor och är också behjälplig i upphovsrättsliga tvister i domstol, samt medverkar som expert i andra domstolssammanhang. BLF har varit behjälpliga i domstolstvister sedan 1997 och medverkade som ombud i det första brottmålet i Sverige och Europa beträffande stulen bild på Internet redan 1997-99. BLF är också utgivare av boken Bildhantering, som beskriver vad som gäller inom bildområdet.

Nuvarande skydd för den personliga integriteten

BLF delar Integrationsskyddskommitténs bedömning att det inte är en tillfredsställande ordning att det i Sverige på grundlagsnivå saknas bestämmelser om skydd för den personliga integriteten som på ett mer påtagligt sätt än för närvarande balanserar i regeringsformen angivna grundläggande fri- och rättigheter.

Vi delar också uppfattningen att skyddet för den enskilde medborgaren bör stärkas gentemot det allmännas – inte enskildas – möjligheter att vidta åtgärder i form av smygfilmning m.m.

Förbud mot olovlig fotografering

I nuvarande svensk rätt finns inte något generellt förbud gentemot att utan samtycke fotografera eller filma en enskild person. Denna lucka i lagen har kunnat utnyttjas otillbörligt bl.a. av smygfotografering i folks hem med sexuella och förnedrande inslag. Detta har visats vid olika rättegångar där resultatet blivit friande domar i strid mot vad som kan kallas folks rättsuppfattning. BLF delar kommitténs ståndpunkt att svensk lag bör revideras på denna punkt. Från yrkesfotografers sida kan det dock finnas en mängd svårigheter med författandet av lagtexten för att ge det skydd som erfordras. Kommittén har i sitt betänkande utgått ifrån att samtycke skall krävas av personer som blir fotograferade på plats dit allmänheten inte har insyn. För en yrkesmässig fotograf kan svårigheten uppstå att personer ger sitt samtycke vid själva fotograferandet, men efter det att de sett resultatet inte längre vill stå för detta samtycke. Visserligen kan saken lösas genom skriftliga avtal m.m. men oftast är inte detta särskilt relevant vid fotograferingsögonblicket. Svårigheten kan vara stor att i efterhand konstatera i en domstol om samtycke eller inte givits.

Själva lagtextens föreslagna lydelse kan i vissa sammanhang vara för oprecis.

4 kap. 6 a §

Den som olovligen fotograferar någon som befinner sig på en plats dit allmänheten inte har insyn döms, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna var försvarlig, för olovlig fotografering till böter eller fängelse i högst två år.

I svensk lagstiftning anses förarbeten till lagen ge vägledning. Eftersom Sverige lagstiftningsmässigt sett närmar sig en EU-harmonisering inte minst inom upphovsrättslagstiftningen ökar risken för att vid en prövning i EU-sammanhang göra en traditionellare bokstavstolkning av lagen. I sådana sammanhang kan skrivningen om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna var försvarlig förefalla vara en gummiparagraf. Vem skall bedöma vad som varit försvarligt? Kan en sådan bedömning variera genom tiden? Situationer som varit försvarliga år 2000 är försvarligt, men inte längre år 2010 eller tvärtom. Kommitténs slutbetänkande ger ingen vägledning. Deras skrivning: ”I vissa fall kan även konstnärliga, vetenskapliga eller andra syften medföra att det framstår som försvarligt att fotografera en person som befinner sig på en plats dit allmänheten inte har tillsyn, trots att personen ifråga inte har samtyckt härtill” känns för oprecis. Hur skall framtida domstolar se på dolda kameran i samband med undersökande reportage? Kommittén slår fast att skyddet skall avse platser av mer privat karaktär och inte tunnelbanestationer, tåg eller andra platser som visserligen inte är allmän plats men inte heller privata platser. BLF tycker att preciseringen här är bra.

Kommittén pekar ut exempelvis sjukhus som skyddad plats där fotoförbud skall råda även om det finns en stege på gatan som någon kan klättra upp på och fotografera in genom fönstret. Frågan är dock vilka bilder som kan omfattas av begreppet konstnärliga, vetenskapliga eller andra syften. Då Sveriges förre kung vårdades i respirator på sin dödsbädd togs ett fotografi genom ett sjukhusfönster och händelsen fick stor publicitet. Skulle en sådan bild vara förbjuden eller skulle den falla under vetenskapliga eller andra syften t.ex. nyhetsförmedling och därmed vara försvarbar.  För yrkesfotografer vore det önskvärt med klargörande på sådana punkter.

En av Sveriges största kvällstidningar hade för något år sedan ett reportage på förstasidan med en bild inifrån en toalett på en restaurang. På bild i tidningen fanns en retuscherad och avidentifierad bild av en popsångare som intog kokain. Tidningen påtalade att det som skedde var  lagbrott. Toalett anses i slutbetänkandet vara en skyddad zon, men kan ett påstått lagbrott, utan att vara föremål för polisutredning, anses som att det vore försvarligt att fotografera?

I det senare exemplet var bilden tagen från en övervakningskamera. Kommittén har i sitt slutbetänkande avstått från att förbjuda även spridning av olovligt tagna bilder. BLF delar grundsynen att åtgärder som påverkar grundlagsskyddade massmedier bör undvikas. I det senare exemplet är det dock svårt att se att enbart ett fotoförbud kan ge ett tillräckligt skydd gentemot den personliga integriteten. I kvällstidningsartikeln var varken popsångaren eller restaurangen där den påstådda övervakningskameran fanns identifierbara. I smyg tagna övervakningsbilder från en toalett kan med andra ord spridas fritt trots att de i den föreslagna lagändringen inte får tas. Reglerna kring övervakningskameror och möjligheterna att sprida bilder ifrån dem borde vara föremål för en översyn.

Lika illa är det för den kassörska vid ICA i Umeå som fick sitt ansikte vida spritt då polisen i Umeå på polisens hemsida lade ut bilder från en övervakningskamera i samband med ett rån. Polisens syfte var gott, att försöka få rånaren igenkänd och gripen. Myndigheten glömde dock i förbifarten att avidentifiera den i butiken jagade och ramlande kassörskan. Filmen fick en oerhört snabb spridning, lades raskt ut på Västerbotten Kurirens hemsida och blev en populär filmsnutt på världsomfattande You Taube liksom på svenska Video boom. Först efter flertalet påstötningar lyckades kvinnan få bort filmen från de många sajterna.

Uppfattningarna om vad det är som gäller i sådana frågor skiljer sig markant. Pressens opinionsnämnd klandrade Västerbottenskuriren i ett uttalande:

Det råder ingen tvekan om att ett rån mot en ICA affär i en förort till Umeå är en intressant nyhet som lokala medier uppmärksammar med all rätt. I princip finns heller inget som hindrar att en tidning skildrar brottets förlopp på sin hemsida med hjälp av filmen från butikens övervakningskameror.

Likväl finns det ingenting i den nya teknik med vars hjälp tidningarna är i stånd att visa film på sina hemsidor som försätter gängse pressetiska regler ur spel: Offer för brott ska visas hänsyn, vilket som huvudregel innebär att en publicering inte får leda till att offret eller offren går att identifiera på brottsplatsen. Inte heller ska brottet skildras närgånget så att offrets utsatthet och lidande exponeras.

På filmen Västerbottens-Kuriren publicerade på sin hemsida syns anmälarens ansikte tydligt då hon försöker fly sin angripare. Det råder enligt min mening ingen tvekan om att anmälaren är identifierad och att man till allmänheten förmedlar själva det ögonblick då brottet begås och offret befinner sig i nöd. Det ska hon inte behöva tåla.

Justitiekanslern som också behandlat samma ärende kommer till en annan bedömning:

”Bedömningen av om någon kan bli utsatt för missaktning till följd av utlämnandet av uppgifter om personliga förhållanden är naturligtvis beroende av vilka slags förhållanden som är i fråga. För EF var självklart rånförsöket som sådant integritetskränkande. Emellertid kan uppgifterna om hennes personliga förhållanden på filmen, där hon förekommer helt kort, inte sägas vara av särskilt ömtåligt slag eller ge anledning till missaktning av henne. Enligt Justitiekanslerns mening saknas anledning att ifrågasätta polismyndighetens bedömning att uppgifterna inte riskerade att utsätta EF för annat obehag än vad som får anses acceptabelt inom den ifrågavarande sekretessbestämmelsens ramar. Justitiekanslern konstaterar också att man till undvikande av långvarig eller ingående exponering av enskilda i bildmaterial i förekommande fall borde överväga att ”maska av” sådana uppgifter som inte nödvändigtvis behöver komma till allmän kännedom, t.ex. utseendet på målsägande och vittnen. Justitiekanslern konstaterade dock att EF förekom endast helt kort på filmsekvensen. Vid en sammantagen bedömning fann Justitiekanslern inte någon anledning att rikta kritik mot Polisen med anledning av offentliggörandet”.

För att uppnå en någorlunda enhetlig bedömning av vad som anses otillbörlig spridning av integritetskränkande uppgifter borde nog  spridningsrätten för myndigheter av denna typ av bilder ses över.

Den nuvarande lagstiftningen hindrar inte myndigheter från att lämna ut t.o.m. sekretessbelagda och upphovsrättsligt skyddade bilder för publicering i press utan samtrycke av upphovsmannen till bilderna. Ett sådant mål Mål FT 6278-07 pågår i Svea Hovrätt där privata bilder av en flicka som begått självmord nått pressen för publicering. Bilderna kommer från ett beslagsprotokoll upprättat hos polisen som hemligstämplats i rättegång.  Inte minst för upphovsmännens rätt till egna verk är det viktigt att myndigheternas spridningsrätt ses över. Den s.k. Scientologilagen tycks inte fungera i praktiken. Förutom integritetskränkningen av den enskilde utnyttjas upphovsrättslugt skyddade verk otillbörligt.

BLF tillstyrker andemeningen i den föreslagna lagen men anser att själva lagtexten bör bearbetas och ses över och att det klarare framgår vad gränserna går mellan tillåten yrkesmässig fotografering och otillåten.

Vidare är det vår uppfattning att en översyn bör ske av spridning av integritetskränkande bilder från myndigheters sida.

Borlänge den 10 juni 2008
Rune Borgström Bildleverantörernas Förening