Foto: Hirschproduktion.se
I dagarna har man kunnat läsa att SVT har en diskutabel personalpolitik vad gäller frilansande programledare och journalister. Nyss kom det alarmerande signaler om att arbetsmiljön under VM i Åre var under all kritik. Tyvärr är BLF som branschorganisation inte förvånad. Sedan vi började ansluta TV-fotografer har vi evidens för att SVT missbrukar sin dominerande ställning på ett sätt som bolaget borde hålla sig för god för.
Det finns cirka 600 frilansande TV-fotografer i landet. Det är egenföretagare som direkt eller via produktionsbolag är i en beroendeställning till Sveriges Television, vårt skattsedelbetalda TV-bolag. Det är oftast frilansare bakom kamerorna i programmen som du älskar eller hatar: Babel, Mästarnas Mästare, Hitlåtens Historia, Mello eller Jaktliv. De filmar också många av de andra kanalernas program: Paradise Hotel, Kockarnas Kamp och Ullared – bara för att nämna några.
Det obehagliga är att de styrande på SVT övertolkat sitt uppdrag. De vill göra allt och lite till utan att ha råd med det. Det påminner om hur Bonnier och andra mediehus agerar, men skillnaden är att Bonnier gör det på kommersiella (och ibland osmakliga) grunder för att maximera vinsten. SVT är public service. Det är vårt gemensamma historiska och aktuella upplysnings- och underhållningsarkiv. Något att hålla i handen när källkoll blivit en bristvara. SVT ska inte behöva producera eller beställa program om de inte kan betala en skälig ersättning till den som medverkar framför eller bakom kameran. Men där är vi idag. Åtminstone för de frilansande TV-fotograferna. BLF kan inte acceptera att SVT inte betalar frilansarna en hållbar ersättning.
I ett avtalsförslag från SVT står det att en heldag är 10 timmar! Och ersättningen för den ovanligt långa heldagen är så låg att det inte går att driva företag på den såvida man inte har närmare 100 procents beläggning och vem har det? Avtalet ger inte heller några garantier om återkommande uppdrag för frilansaren utan är ensidigt till den starkare partens fördel.
SVT-avtalet är upplagt så att frilansaren inte ska få någon ersättning vid skada eller om det av andra orsaker – som dåligt väder – inte går att spela in. Och då kan programmet spelas in var som helst i världen. Givetvis ska TV-fotografen också friskriva sig från sin upphovsrätt. Så har det varit i TV-branschen sedan det bara fanns en kanal att titta på.
Idag skapas det ekonomiska värden i världsomspännande STV-produktioner utan någon som helst kick back till frilansaren. Om ett program ger SVT intäkter genom vidareförsäljning till andra länder eller kanaler ska givetvis den frilansande TV-fotografen få del av kakan. Och självfallet ska alla som filmat anges vid namn när ett program visas. Det är att respektera upphovsrätten.
För att ni riktigt ska förstå hur snett ute vårt gemensamma TV-bolag är så kan jag berätta att SVT i det avtal vi tagit del av hävdar att frilansaren inte får diskutera avtalet med jurist om inte SVT först godkänt det.
SVT är TV-frilansarens Svarte Petter i fråga om dåliga avtal och arbetsvillkor. Och SVT:s beteende sprider sig bland produktionsbolag och övriga kanaler. Arbetsdagarna blir längre utan att arvodena ökar, övertid ersätts blygsamt eller inte alls och restider räknas inte som arbetstid oavsett var i världen det ska spelas in.
Putte Salminen, verksamhetsledare på Bildleverantörernas Förening – BLF
